| Risknivå 1 | Normalvikt/lätt övervikt |
| Åtgärd | Bekräfta hälsofördelar med att uppnå och bibehålla normalvikt (BMI 18,5–24,9) |
| Risknivå 2 | Övervikt |
| Åtgärder | Erbjud stöd och uppföljning för behandling av fetma vid BMI ≥30 enligt vårdcentralens rutiner. Utgå från avsnitten och åtgärderna avseende matvanor, fysisk aktivitet och motiverande samtal i metodstöden. Huvudfokus bör läggas på att skapa hälsosamma matvanor som ger förutsättningar till viktnedgång, helst i kombination med att rekommendationen om fysisk aktivitet uppnås. Erbjud uppföljning av matvanor och fysisk aktivitet efter 4-8 veckor. Gör en ny BMI-mätning. |
| Verktyg och resurser | Sunda vanor, 1177 |
BMI tar inte hänsyn till hur fettet är fördelat i kroppen. Därför är det bra att även mäta midjemått eller midja-stusskvot.
Även vid normalvikt enligt BMI kan en individ ha större midjemått än vad som är hälsosamt.
All förändring av matvanorna som minskar energiintaget leder till en viktnedgång, oberoende av fördelning av kolhydrater, protein och fett. Det viktigaste är att det dagliga energiintaget reduceras med 500–1000 kcal under aktuellt energibehov.
Förändrade matvanor har större betydelse för viktnedgång än ökad fysisk aktivitet. Bäst effekt uppnås dock vid en kombination av de båda levnadsvanorna.
Betydande hälsovinster kan ses redan vid en viktnedgång på 5–10 procent.
Stigmatisering vid fetma är vanligt förekommande. Det är därmed särskilt angeläget att ha en förståelse för alla de bakomliggande faktorer som bidrar till fetma och bemöta deltagare med en övervikt eller fetma med ett personcentrerat förhållningssätt som undviker skuldbeläggande och pekpinnar.
Bakgrund
I hälso- och sjukvården behandlas flertalet sjukdomar och symptom som till viss eller stor del orsakas av övervikt och fetma. Klassificering av övervikt och fetma sker oftast med hjälp av kroppsmasseindex (BMI). Förekomsten av fetma har tredubblats i världen sedan mitten av 1970-talet och idag har fler än två av fem vuxna övervikt eller fetma (BMI ≥25) och var tionde vuxen har fetma (BMI ≥30). Övervikt och fetma har blivit vanligare än undervikt (BMI <18.5) och orsakar fler dödsfall än vad undernäring gör.
Vid fetma föreligger en kraftigt ökad risk för typ 2 diabetes, hypertoni, dyslipidemi, fettlever, insulinresistens, gallsten, sömnapnésyndrom och psykosociala problem. Många av dessa sjukdomar är kopplade till bukfetma. En måttligt ökad risk ses för olika former av hjärt-kärlsjukdom, en del cancerformer, artrosförändringar i viktbärande leder, uratförhöjning och gikt. Fetma är också korrelerat med psykisk ohälsa.
Övervikt och fetma orsakas på individnivå av ett energiintag som kontinuerligt överstiger individens energibehov. Den kraftigt ökade globala förekomsten har uppstått bland annat till följd av en ökad konsumtion av energitäta livsmedel (rika på fett och socker) och minskad fysisk aktivitet och ökat stillasittande till följd av ändrade arbetsformer, passiva transportmedel och urbanisering. Ärftlighet är också en starkt bidragande faktor och utveckling av övervikt och fetma beror ofta på ett samspel mellan gener och livsmiljö.
Att mäta BMI
BMI beräknas genom att dividera individens vikt (i kilogram) med längden (i meter) i kvadrat (kg/m2). Längd mäts utan skor och kan avrundas till närmsta 0,5 cm. Vikt mäts utan skor med deltagaren fullt påklädd (ej ytterkläder). Avlägsna tyngre föremål, såsom t.ex. mobiltelefon. Vikten anges i kg med en decimal. Viktavdrag för kläder kan göras med 1 kg.
| Grupp | BMI |
| Normalvikt | 18,5–24,9 |
| Övervikt | 25–29,9 |
| Fetma grad I | 30–34,9 |
| Fetma grad II | 35–39,9 |
| Fetma grad III | >40 |
Observera att BMI inte tar hänsyn till var fettet är fördelat i kroppen. Därför är det bra att även kontrollera midjemått eller midja-stusskvot. Även vid normalvikt enligt BMI kan en individ ha ett större midjemått än vad som är hälsosamt.
Vetenskaplig evidens
Risker med övervikt och fetma
Både övervikt och fetma har associerats med en ökad risk för framtida hjärt-kärlsjukdom. I en studie med 190 000 vuxna sågs en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom med 20 procent hos män och 30 procent hos kvinnor med övervikt, 67 procent hos män och 85 procent hos kvinnor med fetma grad I och II, och 214 procent hos män och 153 procent hos kvinnor med fetma grad III, jämfört med normalvikt.
I en annan stor studie med en halv miljon deltagare (EPIC-CVD) sågs en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom hos metabolt friska vuxna med 26 procent vid övervikt och 28 procent vid fetma, jämfört med normalvikt. Liknande resultat sågs även i en studie av 90 000 kvinnor (Nurses’ Health Study), där metabolt friska hade en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom med 21 procent vid övervikt och 39 procent vid fetma, och metabolt sjuka (diabetes, hypertoni eller hyperkolesterolemi) en ökad risk med 140 procent redan vid normalvikt, 160 procent vid övervikt och 215 procent vid fetma, jämfört med de metabolt friska och normalviktiga.
Vinster med viktnedgång vid övervikt och fetma
Viktnedgång vid övervikt och fetma leder till både förbättrade riskmarkörer, minskad risk för hjärt-kärlsjukdom och minskad död i hjärt-kärlsjukdom. I en interventionsstudie med 600 vuxna med övervikt eller fetma (PREDIMED-plus) så delades deltagarna in i en interventionsgrupp (med råd om energibegränsad medelhavskost och ökad fysisk aktivitet), eller i en kontrollgrupp (med basala kostråd utan fokus på viktnedgång). Efter ett år sågs både en signifikant viktnedgång och signifikant bättre fasteglukos, triglycerider, HDL-kolesterol och midjemått hos interventionsgruppen, jämfört med kontrollgruppen.
I en systematisk översikt och metaanalys av ett stort antal interventionsstudier 2017 fann forskarna att viktnedgång vid fetma ledde till en signifikant minskad dödlighet, oavsett orsak. Vidare sågs en icke-signifikant minskning i hjärt-kärldödlighet och en icke-signifikant minskad risk för hjärt-kärlsjukdom.
För att uppnå varaktig viktnedgång bör råd om hälsosamma matvanor helst ges i kombination med råd om fysisk aktivitet. Enbart reduktion av energiintag kan föranleda viktnedgång med relativt stor förlust av muskelmassa. I ett amerikanskt register med över 10 000 individer som lyckats gå ner i vikt och bibehålla sin viktnedgång över tid fann man att kombinationen av förändrade matvanor och ökad fysisk aktivitet var tydliga framgångsfaktorer. Specifikt så var daglig frukost, vägning varje vecka, begränsning av tv-tittande och fysisk aktivitet minst 60 minuter per dag särskilt bidragande.
I en systematisk översikt och metaanalys av interventionsstudier från 2014 studerades vuxna med övervikt eller fetma som under minst ett år fått stöd till viktnedgång. Författarna utvärderade resultatet utifrån enbart förändrade matvanor eller en ökad fysisk aktivitet, eller förändrade matvanor i kombination med ökad fysisk aktivitet. Kombinationen av förändrade matvanor och fysisk aktivitet visade bäst resultat, både vad gäller viktminskning, fettmassa, blodfetter och blodtryck, jämfört med varje levnadsvana var för sig. Förändrade matvanor gav bättre utfall än ökad fysisk aktivitet när de både levnadsvanorna jämfördes med varandra.
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) utförde 2013 en systematisk översikt av den vetenskapliga litteraturen kring råd om mat vid fetma. Avseende råd om mat för viktnedgång kom SBU till slutsatsen att det inte fanns en specifik kost som gav bäst resultat, utan att ”flera olika råd om ändrade kost- och dryckesvanor kan minska vikt eller midjeomfång hos personer med fetma”. På kort sikt (sex månader) så såg man att råd om strikt eller måttlig lågkolhydratkost var mer effektivt för viktnedgång än råd om lågfettkost. På längre sikt sågs dock inga skillnader i viktnedgång mellan olika kostråd, såsom lågkolhydratkost, lågfettkost, högproteinkost, medelhavskost, m.fl. Vid bibehållen fetma leder intensiv rådgivning om medelhavskost (med extra olivolja eller nötter och mandel) till lägre risk för insjuknande eller död i hjärt-kärlsjukdom jämfört med råd om lågfettkost.
Senare forskning ger ytterligare stöd för att det inte finns ett specifikt kostmönster som är bättre än något annat för viktnedgång, utan att målsättningen är att upprätta och bibehålla matvanor som leder till negativ energibalans. En systematisk översikt från 2016 fokuserade på interventionsstudier och jämförde medelhavskost med fem andra kostmönster avseende viktnedgång och riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom hos vuxna med övervikt eller fetma. Författarna fann att alla dieterna ledde till viktnedgång och förbättrade riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och att inget kostmönster gav bättre resultat än något annat.
Vårdriktlinjer för behandling av fetma
The Obesity Management Task Force of the European Association of the Study of Obesity har tagit fram europeiska riktlinjer för behandling av fetma hos vuxna. Likaså finns det europeiska riktlinjer som riktar sig specifikt till primärvården. Båda riktlinjerna poängterar vikten av en realistisk och långsiktig viktnedgång med samtidig behandling av samsjuklighet, samt efterföljande stöd till bibehållande av den nya vikten och till förhindrande av viktuppgång.
En realistisk målsättning anses vara en viktnedgång på 5–15 procent över sex månader, med en viktnedgång på ca 0,5–1 kg i veckan. Vid BMI 35 och över kan en högre målsättning övervägas (20 procent eller mer). Påtagliga hälsovinster kan ses redan vid en viktnedgång på 5–10 procent.
Matvanornas sammansättning av kolhydrater, fett och protein är av mindre betydelse för viktnedgång. Det viktiga är att det dagliga energiintaget reduceras med 500–1000 kcal under aktuellt energibehov. Behandling av fetma bör ske av ett multidisciplinärt team och genom personcentrerad vård med motiverande samtalsmetodik. Att förhindra stigmatisering samt stärka individens självkänsla, kroppsuppfattning och livskvalitet är viktiga komponenter som inte bör förbises. Förändrade matvanor kan med fördel kombineras med fysisk aktivitet och styrketräning för att underlätta viktnedgång, reducera sjukdomsrisk, bibehålla muskelmassa och ny vikt, samt förebygga viktuppgång.
Kontakt
Lisbeth Johansson, Region Jönköpings län
lisbeth.m.johansson@rjl.se
Senast uppdaterad 30 augusti, 2023 av conny.thalin@rjl.se