Plasmaglukos har ingen egen rad i hälsokurvan.
Fastande plasmaglukos (P-Glukos)
Fastande plasmaglukos tas och hanteras enligt rutinen nedan:
fP-Glukos ≤ 6,0
Ingen åtgärd förutom allmänt samtal kring levnadsvanor utifrån hälsokurvans övriga resultat, främja goda levnadsvanor.
fP-Glukos 6.1 och över
Vid förhöjt fP-Glukos 6.1-6.9
Erbjud kunskap om diabetes typ 2 och hur man kan förebygga och/eller fördröja debut av denna sjukdom.
Erbjud råd om levnadsvanor enligt hälsokurvans resultat.
Nytt fP-Glukos och HbA1c årligen om deltagaren inte har några andra riskfaktorer. Denna uppföljning görs enligt vårdcentralens ordinarie rutiner.
Vid flera riskfaktorer rådgör med läkare som då också kan ta beslut om eventuell peroral glukosbelastning och/eller andra blodprover, läkarundersökning mm.
De deltagare som har en etablerad hjärt-kärlsjukdom (ex. genomgången hjärtinfarkt, stroke, perifer kärlsjukdom eller annan kronisk sjukdom)
Erbjud råd om levnadsvanor och meddela patientansvarig läkare för individuell åtgärds- och behandlingsplan. Om det inte finns någon patientansvarig läkare, kontakta läkare på vårdcentralen.
Vid diagnos diabetes typ 2
Följ vårdcentralens rutiner för diabetes typ 2, kontakta läkare och diabetessköterska för återbesök och provtagning med mera.
Plasmaglukos (P-Glukos)
Plasmaglukos har ingen egen rad i hälsokurvan.
Plasmaglukos (P-Glukos) tas och hanteras enligt nedanstående rutin.
P-Glukos ≤ 11
Ingen åtgärd förutom allmänt samtal kring levnadsvanor utifrån hälsokurvans övriga resultat, främja goda levnadsvanor.
P-Glukos 11.1 och över
Snabbguide
Goda levnadsvanor för att förebygga och behandla diabetes typ 2:
- Bra matvanor: kostmönster liknande medelhavskost dvs rikligt med grönsaker, frukt, fisk, nötter, fullkorn, omättat fett och minskat intag av rött kött, chark, sockersötade drycker och feta mejeriprodukter
- Undvika övervikt och bukfetma
- Regelbunden fysisk aktivitet
- Rök/snusstopp
- Minskad psykisk stress
- Mindre mängd alkohol om alkoholkonsumtionen är hög
Bakgrund
Diabetes typ 2 är en levnadsvanesjukdom, där det ofta föreligger ärftlighet. Insulin behövs för att ta upp socker från blodet till cellerna. Individer med diabetes typ 2 har fortfarande insulinproduktion men cellernas känslighet för insulin är nedsatt så cellerna kan inte ta upp socker från blodet i normal utsträckning, så kallad insulinresistens. Bukspottskörteln försöker kompensera genom att öka produktionen av insulin och inledningsvis stiger både socker och insulin i blodet. På sikt kan bukspottskörteln ”tröttna” och insulinnivåerna blir då låga. I fettvävnad ger insulinresistensen en ökad produktion av fett som går ut i blodet. Detta kan ge leverförfettning och inlagring av fett i musklerna som ytterligare hämmar insulinsignalen till musklerna. Insulinresistens är ofta förenat med blodfettsrubbningar, högt blodtryck och bukfetma, det så kallade metabola syndromet, och medför ökad risk för sjukdomar i hjärta och kärl.
Behandling
Förutom levnadsvaneförändringar kan man ibland behöva tillägg med tabletter/injektioner som sänker blodsockret. Senare i sjukdomen kan man behöva behandla med insulin när bukspottskörteln börjar svikta och inte längre orkar producera den mängd insulin som krävs.
Följdsjukdomar
Diabetes typ 2 kan leda till olika följdsjukdomar. Vanligast är makrovaskulära komplikationer, vilka yttrar sig främst som åderförfettning i blodkärlen. Det kan på sikt leda till hjärtinfarkt och stroke, samt andra former av hjärt-kärlsjukdom. Mikrovaskulära komplikationer är skador i små kärl (ögon, njurar, fötter). Risken för hjärt-kärlsjukdom är mellan 3 – 4 gånger högre än för de som inte har diabetes. Det förhöjda sockret försämrar kärlväggens funktion, ökar den inflammatoriska processen i kroppen, ökar blodfettsansamling i kärlväggen och därför påskyndas åderförfettningsprocessen i kroppens kärl. Ett förhöjt blodsocker ökar även risken för proppbildning.
Förebygga diabetes typ 2
Det är väldigt bra att hitta förstadier till diabetes typ 2. Man får då möjlighet att sätta in behandling tidigt, t.ex. stöd till förändrade levnadsvanor för att förhindra, eller åtminstone fördröja debuten av diabetessjukdomen.
- Övervikt ökar risken att få diabetes typ 2.
- Högt BMI i kombination med bukfetma ökar risken ytterligare.
- Övervikt kombinerat med ärftlighet ökar risken för diabetes typ 2 kraftigt.
- Fysisk aktivitet ökar insulinkänsligheten och underlättar upptaget av glukos i cellerna.
Ett växtbaserat matmönster innehållande rikligt med fullkorn, grönsaker, baljväxter, frukt, nötter, vegetabiliska oljor samt kaffe och te har associerat med 34 procents sänkt risk för att utveckla typ 2-diabetes. Flertalet stora studier från olika delar av världen visar att regelbunden fysisk aktivitet minskar risken för diabetes typ 2. En kombination av råd om ökad fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor ger bäst resultat.
Medicinsk evidens för diabetes typ 2 och hjärt-kärlprevention
Sammandrag från Socialstyrelsens riktlinjer för diabetes typ 2 reviderade 2018
Diabetes är en av de stora folksjukdomarna i världen som kan orsaka förtida död främst genom hjärt-kärlsjukdomar. De vanligaste formerna av diabetes är typ 1- och typ 2-diabetes. Cirka 5 procent av Sveriges vuxna befolkning har diabetes, av dessa har ca 90 procent diabetes typ 2. Gemensamt för typ 1- och typ 2-diabetes är förhöjda blodglukosnivåer och en ökad risk för akuta och långsiktiga komplikationer. Risken för komplikationer är större ju längre tid man haft sjukdomen, och ju högre blodglukosnivån har legat över tid.
Att förebygga typ 2-diabetes och diabeteskomplikationer
Omkring 10-15 % av Sveriges befolkning uppskattas ha en så kallad prediabetes (fP-Glukos 6,1-6,9) och har då stor risk att i framtiden utveckla diabetes typ 2. Risken att utveckla typ 2-diabetes kan minska med åtgärder som rör mat och motion, och som leder till viktminskning. Hälso- och sjukvården kan därför erbjuda strukturerade program för påverkan på levnadsvanor (kost och fysisk aktivitet). Genom att angripa de riskfaktorer som har starkast samband med uppkomsten av förändringar i blodkärlen kan diabeteskomplikationer fördröjas eller förhindras. Därför bör hälso- och sjukvården satsa på en effektiv blodtrycksbehandling och blodfettsbehandling med statiner. Vidare bör hälso- och sjukvården stödja personer med diabetes att sluta röka och att vid behov öka sin fysiska aktivitet. Hälso- och sjukvården bör även ge intensiv blodglukossänkande behandling (i syfte att minska blodglukos) vid typ 1-diabetes samt nyupptäckt typ 2 diabetes utan känd hjärt-kärlsjukdom för att uppnå bästa möjliga glukoskontroll. Viktreduktion har effekt på såväl högt blodglukos, högt blodtryck som höga blodfetter. Icke-kirurgisk behandling vid övervikt och fetma minskar vikten cirka 5 procent på 1–2 års sikt, men vanligen leder det inte till någon bestående viktreduktion. En behandling med en initial period av kraftigt minskat energiintag med hjälp av lågenergipulver (VLED) med efterföljande övergång till mat för viktstabilitet jämfört med vanlig kostbehandling har gynnsamma effekter på livskvalitet (enligt EQ-5D), långtidsblodsocker (HbA1c) och vikt upp till 12 månader (måttlig tillförlitlighet). Fetmakirurgi ger stor viktminskning under lång tid och förbättrad glukoskontroll. Därför bör hälso- och sjukvården efter noggrann klinisk bedömning erbjuda fetmakirurgi med strukturerad uppföljning till personer med typ 2-diabetes och svår fetma (BMI över 40 kg/m2). Vid svårigheter att uppnå glukos- och riskfaktorkontroll kan kirurgi övervägas även vid ett BMI på 35–40 kg/m2.
Patientutbildning
Patientutbildning i egenvård har en central roll i vården av personer med diabetes. Hälso- och sjukvården bör erbjuda gruppbaserad patientutbildning som leds av personer med såväl ämneskompetens som pedagogisk kompetens för att nå bästa tänkbara behandlingsresultat. Det är också viktigt att anpassa egenvården och ta hänsyn till eventuella skillnader i synen på hälsa och sjukdom. Därför bör hälso- och sjukvården även erbjuda kulturellt anpassad utbildning i grupp.
Kvinnor som haft graviditetsdiabetes
Kvinnor som har haft graviditetsdiabetes (nedsatt glukostolerans som uppträder eller diagnostiseras under en graviditet) löper ökad risk för diabetes också senare i livet. Hälso- och sjukvården bör därför erbjuda stöd till att förändra ohälsosamma levnadsvanor efter en genomgången graviditetsdiabetes. Vården bör även systematiskt följa upp kvinnans vikt, blodglukos och riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar.
Kontakt
Pernilla Larsson, Region Jönköpings län
pernilla.larsson@rjl.se
Senast uppdaterad 18 november, 2024 av conny.thalin@rjl.se