Riktade hälsosamtal – livssituation

Summering av poäng

Livssituation beräknas som summan av poängen i frågorna 4.1, 4.2, 4.4 och 4.6 i avsnittet livssituation.

Fråga 4.1	Hur bor du?
	Att bo tillsammans med make/maka/sambo/partner (fråga 4.1) ger 2 poäng och att vara särbo/delsbo (fråga 4.1) ger 1 poäng.
Fråga 4.2	Har du någon du kan dela dina innersta känslor med och anförtro dig åt?
	Att ha någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt (fråga 4.2) ger 1 poäng.
Fråga 4.4	Vad är din sysselsättning?
	Den som är arbetslös (fråga 4.4) får 0 poäng, övriga får 1 poäng (anställd, egen företagare, pensionär, studerande m m).
Fråga 4.4.5	Räknar du med att bli arbetslös under närmaste året?
	Den som räknar med att bli arbetslös (fråga 4.4.5) får -1 poäng.
Fråga 4.6	Utgör din ekonomi ett problem för dig?
	Den som inte har några ekonomiska problem (fråga 4.6) får 1 poäng.

Risknivå 1	5 poäng
Åtgärder	Ingen åtgärd. Överväg att fråga om våld i nära relationer under hälsosamtalet.
Verktyg och resurser	Våld i nära relationer, 1177

Risknivå 2 och 3	3–4 poäng
Åtgärder	Samtal kring resultat från hälsokurvan, uppmärksamma speciellt psykisk hälsa. Bygg på det som fungerar. Lyssna och bekräfta. Erbjud kunskap om samband mellan livssituation och hjärt-kärlsjukdom. Med hjälp av formuläret “20 frågor om din livssituation” kan man få en fördjupad bild av både svaga och starka sidor avseende krav, kontroll och stöd. Genom att få berätta om sin situation kan man bli medveten om vilka möjligheter som finns att förändra och förbättra. Överväg att fråga om våld i nära relationer under hälsosamtalet. Om deltagaren önskar uppföljning och hälsosamtalsledaren bedömer att detta behövs kan uppföljande återbesök bokas till hälsosamtalsledaren. Vid svårare problem och krisreaktioner kan det vara lämpligt att hänvisa till psykolog, kurator, läkare, företagshälsovård eller annan resursperson beroende på lokala förhållanden och deltagarens önskan.
Verktyg och resurser	20 frågor om din livssituation Liv och hälsa, 1177 Våld i nära relationer, 1177

Snabbguide

Psykosociala faktorer (såsom socialt stöd, känsla av sammanhang och copingförmåga) har i flera studier visat sig påverka förekomst av hjärt-kärlsjukdom i lika hög eller i högre grad än t.ex. blodtryck, kolesterol och rökning. Psykosociala faktorer är inte enbart en riskfaktor utan kan också ses som en friskfaktor.

Att fråga om våld i nära relationer i hälsosamtalet är av stor vikt då våldets konsekvenser är många: Psykisk ohälsa, PTSD, ätstörningar, självskadebeteende, missbruk, sjukskrivningar, hemlöshet, ekonomiska problem, arbetslöshet skulder, isolering, bristande föräldraförmåga, fysiska skador, fysiska ohälsa såsom hjärt-och kärlsjukdomar och diabetes typ 2 är några av våldets effekter.

Friskfaktorer

• Ett bra socialt och emotionellt stöd har visat sig skydda mot utvecklandet av hjärt- och kärlsjukdomar.
• Socialt stöd kan i vissa fall väga upp för andra riskfaktorer i livssituationen.
• Balans mellan krav, kontroll och stöd i arbetssituationen har visat sig betydelsefull för utvecklandet av hjärt-kärlsjukdomar.
• En hög social position är en skyddsfaktor mot hjärt-kärlsjukdom.
• Graden av socialt stöd utanför arbetet har också visat sig vara betydelsefullt.
• Grupper med bäst sociala förutsättningar (exempelvis genom att vara flera i hushållet, ha en aktiv fritid, ha hög grad av kontroll över sin livssituation) har mindre risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom jämfört med de som har sämst sociala förutsättningar.

Riskfaktorer

Att tillhöra en socialt sårbar grupp med låg inkomst och/eller arbetslöshet medför ökad risk för utvecklande av hjärt-kärlsjukdom.

En kombination av hög arbetsbelastning, låg möjlighet till påverkan av arbetssituationen och bristande socialt stöd har visat sig medföra väsentlig ökad risk för utvecklandet av hjärt-kärlsjukdom. Lågavlönade arbeten tenderar att innebära en lägre möjlighet till kontroll över sin arbetssituation.

Samtal om livssituation

En person som har en ogynnsam livssituation kan ofta ha andra riskfaktorer. Som allmän regel gäller då att man primärt får lämna de andra riskfaktorerna åt sidan och koncentrera samtalet på livssituationen och det psykiska tillståndet. Vid mötet med en person som mår psykiskt dåligt och som exempelvis har en högre riskpoäng på faktorn” Livssituation” är det en vanlig reaktion att man som ”behandlare” känner sig otillräcklig. Som hälsosamtalsledare har vi inte möjligheter att reda upp deltagarens dåliga ekonomi, lösa trassliga förhållanden i familj, vänkrets eller klara ut långdragna konflikter på arbetet. Genom att enbart lyssna gör man sannolikt väsentligt större nytta än man till en början tror. Att inför en annan människa få tala ut om sina problem kan få det på en mera gripbar nivå och också kanske göra det möjligt att hitta infallsvinklar och lösningar på problem som man tidigare trott vara oöverkomliga.

Vi strävar mot att hjälpa deltagaren att komma till insikt om sitt problem, vad som utlöst det och hur det vidmakthålls. Genom att lyssna och prata om deltagarens situation kan deltagare och samtalsledare tillsammans se på situationen ur en ny synvinkel och nya möjligheter kan möjligtvis skönjas vilket stöttar deltagaren att skapa en avsikt till förändring utifrån vad personen själv ser är möjligt. Det är viktigt att gå igenom avsnittet Psykisk ohälsa i samband med avsnittet Livssituation då dessa till stor del hänger ihop. Hälsosamtalet sker enligt MI-metod.

Bakgrund

Det finns olika förklaringar till hur psykosociala faktorer som påverkar oss kan ge upphov till sjukdom. Detta kan dels ske genom vanor och ovanor av olika slag. Att leva under pressade livsförhållanden gör det svårare att välja beteenden som är gynnsamma på lång sikt. Det är då större risk att beteenden som kortsiktigt löser de problem vi står inför i stunden dominerar livet. Detta leder till att negativa psykosociala förhållanden ofta är förknippade med sämre alkoholvanor, sämre kost, mindre motion och tobaksbruk. Dessa beteenden och levnadsvanor för med sig fysiologiska förändringar som ökar förekomst av sjukdom. Den pressade psykosociala situationen kan även öka förekomst av sjukdom genom de fysiologiska reaktionerna som en pressad livssituation för med sig, genom utsöndring av stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och kortisol.

Psykosocial påverkan är inte bara en riskfaktor utan kan även vara en friskfaktor. Socialt stöd har exempelvis en skyddande effekt och gör att människor klarar påfrestningar och andra risker på ett bättre sätt. Detta kan ske både genom praktisk hjälp, råd och stöd från familj och vänner men också genom att de fysiologiska reaktionerna i kroppen direkt påverkas genom det känslomässiga stöd man kan få från personer i det sociala nätverket.

Ett sätt att dela in och åskådliggöra den psykosociala påverkan vi utsätts för kommer från forskning om arbetsmiljön och risken för att få hjärtinfarkt. Man har delat in den psykosociala påverkan i tre grupper:

1. Krav (både från omgivningen och en själv)
2. Bristande möjlighet att kontrollera sin egen livssituation samt
3. Stöd

De två första kan vara negativa faktorer som innebär en ökad risk och stöd är den positiva faktorn som kan minska risken för sjukdom, i första hand hjärtinfarkt.

Denna indelning kan göras både när det gäller arbete och relationer till andra människor, som hem och familj. Här följer några exempel på detta:

Krav: innebär påfrestningar av olika slag som hög arbetsbelastning, stress, konflikter i familj och på arbetet, sjukdom och sociala problem i familjen.

Kontroll över sin livssituation; den möjlighet eller bristande möjlighet man har att kontrollera sin livssituation exempelvis arbetslöshet, ekonomiska problem, enformigt monotont arbete och att andra bestämmer över ens liv.

Stöd: stödet som man har ifrån det sociala nätverket som arbetskamrater, make/maka, barn, vänner, släktingar, grannar, föreningskontakter m.m.

Den samlade effekten av dessa tre faktorer blir utslagsgivande för om den psykosociala påverkan blir till en riskfaktor eller i stället blir en skyddande faktor.

Vetenskaplig evidens

Interheart-studien är världens största fall-kontrollstudie om riskfaktorer för hjärtinfarkt med drygt 15 000 patienter med hjärtinfarkt och ungefär lika många kontroller. Den publicerades 2004 och omfattar både män och kvinnor och människor från alla etniska grupper och världsdelar. Man fann att nio faktorer kunde förklara drygt 90 procent av alla hjärtinfarkter. Dessa riskfaktorer var: höga blodfetter, rökning (även tidigare rökning), psykosociala faktorer, diabetes typ 2, hypertoni, bukfetma, otillräckligt intag av frukt och grönsaker, övervikt, fysisk inaktivitet och regelbunden alkoholkonsumtion (vid tre eller fler tillfällen i veckan).

I en delstudie i Interheartstudien studerade man närmare de psykosociala faktorerna. Man hade med stress i arbete och i hemmet, ekonomiska problem, negativa livshändelser, bristande känsla för kontroll av livssituationen och depression. Alla dessa faktorer hade ett statistiskt signifikant samband med hjärtinfarkt. Särskilt kombinationer av faktorerna ökade risken markant.

Arbetsförhållanden och hjärt-kärlsjukdom

Goda möjligheter att bestämma över sin arbetssituation leder till bättre förutsättningar att klara höga krav. Om man däremot är utsatt för stora krav och själv inte kan påverka sin situation så ger detta en ökad risk för hjärtinfarkt. Den amerikanske forskaren Robert Karasek har utarbetat en modell som bygger på att kombinationen av höga krav och litet beslutsutrymme i arbetet leder till ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.

I en studie där deltagarna delades in i nio olika grupper beroende på graden av krav i förhållande till beslutsutrymme, visade att av de med högst krav och samtidigt lägst beslutsutrymme hade 8,6 procent utvecklat symtom på hjärt-kärlsjukdom under de sex år undersökningen fortlöpte. I de tre grupper som hade kombinationen av minst krav och störst beslutsutrymme hade inga symtom på hjärt-kärlsjukdomar utvecklats. Ju högre krav och mindre beslutsutrymme man hade, desto större andel utvecklade symtom på hjärt-kärlsjukdom. Utöver krav och beslutsutrymme har socialt stöd på arbetsplatsen visat sig viktigt i efterföljande studier. Om man dessutom delade upp denna grupp i arbetare och tjänstemän hade de manliga arbetarna ytterligare förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom i förhållande till tjänstemännen.

Socioekonomisk status och hjärt-kärlsjukdom

Socioekonomisk status har visat sig ha samband med hjärtinfarkt. Socialt sårbara grupper har högst risk. Detta har bl.a. visats i den stora Whitehall-studien i London där man studerat statstjänstemän i åldern 40 – 64 år och där man nu har 20 års uppföljningstid. Generellt är levnadsvanor bättre hos de med högre socioekonomi. De har lägre andel rökare, ökad grad av fysisk aktivitet, högre intag av frukt och grönsaker etc. Dock verkar det inte förklara hela skillnaden då det visat sig att socioekonomisk status i sig har betydelse. I Whitehall-studien visade det sig att män med lägre socioekonomisk status var kortare, hade högre BMI, högre blodtryck, högre blodsocker, rökte mer och rörde sig mindre. Hjärtfrekvensen har också rapporterats vara högre bland de med lägre inkomst. Även om man statistiskt korrigerade för alla andra kända riskfaktorer, så hade ändå de socialt sårbara personerna högre risk för hjärtinfarkt. Det tycks vara så att en högre socioekonomisk status ger ett bättre skydd för hjärtinfarkt. Detta har visat sig stämma även för studier gjorda i Sverige och i Skottland.

Utbildningsnivå och hjärt-kärlsjukdom

Andra faktorer som visat sig ha samband med risken för hjärt-kärlsjukdom är utbildning, exempelvis i Stanford i USA där de med längre utbildning hade en lägre risk. Detta hänger till stor del samman med livsstilen vilket visats exempelvis i Tromsö. Män och kvinnor med högre utbildning var mer fysiskt aktiva, hade bättre matvanor, rökte mindre, lägre förekomst av övervikt och lägre kolesterolnivå.

Arbetslöshet och hjärt-kärlsjukdom

Arbetslöshet kan vara en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom. Att vara arbetslös innebär ökade psykiska påfrestningar, ökad stress, minskat psykiskt välbefinnande, försämrad ekonomi etc. Ett flertal olika blodparametrar påverkas, bl.a. förändrade kortisolnivåer. Detta förändras även vid hot om arbetslöshet. Arbetslöshet har en betydande korrelation med blodtryck, kolesterol, HDL, rökning och fysisk inaktivitet. I en brittisk studie har man funnit samband mellan ökning av hjärt-kärlsjukdom och arbetslöshet och i en finländsk studie fann man att arbetslöshet var en självständig riskfaktor för ökad dödlighet.

Socialt nätverk och hjärt-kärlsjukdom

Många undersökningsresultat talar för att sociala nätverk utgör en mycket betydelsefull frisk- och riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och andra sjukdomar.  .

I Göteborg har man gjort flera stora befolkningsundersökningar bl.a. av 1913- och 1923-års män. De 20 procent av männen som var minst socialt aktiva hade 3,4 gånger högre dödlighet än de som var mest socialt aktiva. De som hade flera människor omkring sig i hemmet hade också en betydligt bättre överlevnad. I en studie från Alameda County, Kalifornien i USA undersöktes både män och kvinnor och visade att de som var socialt isolerade hade en två till tre gånger ökad risk för död under uppföljningstiden på nio år. Detta trots att man korrigerat statistiskt för andra stora riskfaktorer som kolesterol, blodtryck, rökning etc.

Våldsutsatthet och hjärt-kärlsjukdom

Våld i nära relation är vanligt förekommande. En av fyra kvinnor har upplevt våld i nära relation och en av sex män har gjort det. Att leva i en relation med våld kan ofta leda till ökad akut och kronisk stress.

Det finns vetenskapligt stöd för att våldsutsatthet kan ligga bakom eller bidra till många symtom, och en fråga om erfarenheter av våld bör ingå i sjukhistorien. För att vårdgivaren ska kunna erbjuda en god vård enligt hälso- och sjukvårdslagen är det därför nödvändigt att undersöka om våld är orsaken till sjukdom och ohälsa. En studie har visat att bland våldsutsatta kvinnor i åldern 56 till 74 år var hjärtinfarkt två till fyra gånger vanligare än bland andra icke våldsutsatta kvinnor i samma åldersgrupp. Samma studie visade att var femte kvinna som utsatts för allvarligt våld uppgav symtom som tyder på depression. Depression var dubbelt så vanligt hos den utsatta gruppen.

Forskning har visat att kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation löpte 40 procent högre risk att dö i förtid, oavsett orsak, jämfört med befolkningen i övrigt. Akut och kronisk stress kan vara en möjlig förklaring till den ökade dödligheten. Dessutom är våld i hemmet också är associerat med andra livsstilsfaktorer, såsom sämre matvanor, alkohol och rökning.

Referenser

2. Orth-Gomér K, Rosengren A, Wilhelmsen L. Lack of social support and incidence of coronary heart disease in middle-aged Swedish men. Psychosom Med. 1993 Jan-Feb;55(1):37-43.

3. Karasek R, Baker D, Marxer F, Ahlbom A, Theorell T. Job decision latitude, job demands, and cardiovascular disease: a prospective study of Swedish men. Am J Public Health. 1981;71(7):694-705.

4. Johnson JV, Hall EM. Job strain, work place social support, and cardiovascular disease: a cross-sectional study of a random sample of the Swedish working population. Am J Public Health. 1988;78(10):1336-1342.

5. Theorell T, Hamsten A, de Faire U, Orth-Gomer K, Perski A. Psychosocial work conditions before myocardial infarction in young men. International journal of cardiology. 1987;15(1):33-46.

6. Knutsson A, Akerstedt T, Jonsson BG, Orth-Gomer K. Increased risk of ischaemic heart disease in shift workers. Lancet. 1986;2(8498):89-92.

7. Marmot MG, Rose G, Shipley M, Hamilton PJ. Employment grade and coronary heart disease in British civil servants. J Epidemiol Community Health (1978). 1978;32(4):244-249.

8. Marmot MG. Stress, social and cultural variations in heart disease. J Psychosom Res. 1983;27(5):377-384.

9. Rosengren A, Wedel H, Wilhelmsen L. Coronary heart disease and mortality in middle aged men from different occupational classes in Sweden. BMJ. 1988;297(6662):1497-1500.

10. Woodward M, Shewry MC, Smith WC, Tunstall-Pedoe H. Social status and coronary heart disease: results from the Scottish Heart Health Study. Prev Med. 1992;21(1):136-148.

11. Winkleby MA, Fortmann SP, Barrett DC. Social class disparities in risk factors for disease: eight-year prevalence patterns by level of education. Prev Med. 1990;19(1):1-12.

12. Jacobsen BK, Thelle DS. Risk factors for coronary heart disease and level of education. The Tromso Heart Study. Am J Epidemiol. 1988;127(5):923-932.

13. Mattiasson I, Lindgarde F, Nilsson JA, Theorell T. Threat of unemployment and cardiovascular risk factors: longitudinal study of quality of sleep and serum cholesterol concentrations in men threatened with redundancy. BMJ. 1990;301(6750):461-466.

14. Janlert U. Work deprivation and health. Consequences of job loss and unemployment (dissertation]. Stockholm: University of Stockholm, 1991.

15. Cook DG, Cummins RO, Bartley MJ, Shaper AG. Health of unemployed middle-aged men in Great Britain. Lancet. 1982;1(8284):1290-1294.

16. Martikainen PT. Unemployment and mortality among Finnish men, 1981-5. BMJ. 1990;301(6749):407-411.

17. Welin L, Tibblin G, Svardsudd K, et al. Prospective study of social influences on mortality. The study of men born in 1913 and 1923. Lancet. 1985;1(8434):915-918.

18. Kaplan GA. Social contacts and ischaemic heart disease. Ann Clin Res. 1988;20(1-2):131-136.

19. Yusuf S, Hawken S, Ounpuu S, et al. Effect of potentially modifiable risk factors associated with myocardial infarction in 52 countries (the INTERHEART study): case-control study. Lancet. 2004;364(9438):937-952.

20. Rosengren A, Hawken S, Ounpuu S, et al. Association of psychosocial risk factors with risk of acute myocardial infarction in 11119 cases and 13648 controls from 52 countries (the INTERHEART study): case-control study. Lancet. 2004;364(9438):953-962.

21. Orth-Gomer K, Schneiderman N, Wang HX, Walldin C, Blom M, Jernberg T. Stress reduction prolongs life in women with coronary disease: the Stockholm Women’s Intervention Trial for Coronary Heart Disease (SWITCHD). Circ Cardiovasc Qual Outcomes. 2009;2(1):25-32.

22. Gulliksson M, Burell G, Vessby B, Lundin L, Toss H, Svardsudd K. Randomized controlled trial of cognitive behavioral therapy vs standard treatment to prevent recurrent cardiovascular events in patients with coronary heart disease: Secondary Prevention in Uppsala Primary Health Care project (SUPRIM). Arch Intern Med. 2011;171(2):134-140.

23. Orth-Gomer K. Behavioral interventions for coronary heart disease patients. Biopsychosoc Med. 2012;6(1):5.

Kontakt

Pernilla Larsson, Region Jönköpings län
pernilla.larsson@rjl.se

Senast uppdaterad 11 december, 2024 av conny.thalin@rjl.se